Ett hus utan fönster är ett hus utan själ. Särskilt gäller det i det kalla Norden där fönstrens isolering är så viktig för att hålla värmen. Man kan ju undra hur folk förr i tiden gjorde när de inte hade fönster att tillgå. Från början var det bara påkostade hus och kyrkor som hade råd med fönster.
Fönsterkarmarna till dessa fönster var företrädesvis gjorda av trä. I enstaka fall användes järn på olika sätt. Det var dock en utmaning i sig på grund av materialets egenhet att expandera och krympa beroende på temperaturen. Vanligast var trä – och då kärnvirke på grund av dess hårdhet och hållbarhet. Det finns fönster som sitter än i dag som tillverkades av kärnvirke på 1800-talet,
Fönstrens utveckling
Det var först på 1900-talet de fönsterglas som vi idag känner igen skapades. De gjordes efter något som heter floatmetoden – där man häller ut glasmassan på ett lager av smält tenn. På så sätt skapas stora, platta och felfria fönsterrutor.
Moderna material för ramarna är också andra än materialen som användes förr. Fönster idag använder man gärna, utöver klassikern trä, även aluminium och PVC till. Dessa material är oerhört väderbeständiga och hållbara och räknas ha en livslängd på 50 år – utan något större underhåll. Även träfönster håller länge om de underhålls och målas regelbundet.
Fönster som håller värmen
En av de största skillnaderna mellan gamla tiders fönster och moderna är deras förmåga att hålla inne värmen. I gamla tider var den förmågan nära på obefintlig. Engelskans window är ett låneord från danskans vindue vilket ursprungligen betyder vindhål. Det säger en del om hur man betraktade gamla tiders fönster.
Gamla tiders fönster kunde man se ut genom. Ville man hålla värmen inne satte man för dem. Moderna fönster erbjuder bägge delarna och kan hålla inne värme och spara på energin alldeles utmärkt.