Med blicken mot hoppfullhetens horisont

Har du någonsin känt dig lite som en robot? Ofta finns det situationer och saker som får oss att bara ”gå igång” och spela ut vad som nästan känns som ett manuskript.
Tänk tillbaka på senaste gången du grälade med din partner till exempel. Kan du ser att era bråk följer ett mönster. En återkommande händelse triggar igång det hela och sedan följer ni det där manuset igen.
Det finns något nästan mekaniskt över det.

Kanske kan du med lite ansträngning även se att samma sak gäller andra områden i ditt liv. Som att du gång på gång lovar dig själv att du ska börja leva hälsosammare, men alltid trillar dit efter ett tag. 

Vi bär alla på olika, mer eller mindre synliga, sådana här ”robotprogram”. En del sitter i sedan barndomen, andra har vi lärt oss senare under livets gång. Ju äldre vi blir desto mer benägna blir vi också att följa dessa program. Det är som bekant svårt att lära gamla hundar att sitta.

Ibland kan man behöva träffa en psykiatriker i Stockholm för att få hjälp med att upptäcka och bryta dessa destruktiva mönster i sitt liv. Att sitta och samtala med en objektiv part, och bli vägledd genom sina tankegångar, är precis vad som kan behövas.
Genom att ha en utomståendes perspektiv så kan man få klarhet i varför man alltid tycks upprepa samma misstag hela tiden.

Sakta men säkert kan man sedan börja plocka isär dessa beteenden och hitta roten till varför man gör som man gör.
Detta kan ofta vara en smärtsam process. Vi gör många gånger som vi gör för att vi vill undvika vissa ömma punkter inom oss. När dessa nu lyfts fram i ljuset så behöver de få läka.
Ofta är tårar ett steg i denna läkning, vilket alltså är helt naturligt och ofarligt. Speciellt om man har hjälp av en psykiatriker i att tolka sitt beteende.